Därför är Kings of Tennis viktig för svensk tennis

Vad är egentligen Kings of Tennis? Jo, en deltävling på Champions Tour där tidigare världsstjärnor bjuder på spel av hög kvalitet och där åskådarna också får den den typ av lättsam show som det inte riktigt finns utrymme för på ATP-touren.

I mina ögon är Kings of Tennis ännu mer än så.

Redan nu kan vi konstatera att den sjätte upplagan av Kings of Tennis ger svensk herrtennis mer publicitet än den fått på mycket lång tid. Bland annat uppmärksammas Robin Söderlings återkomst i såväl tidningar som tv vilket i förlängningen innebär att det åter snackas svensk tennis. Det är ytterst värdefullt  för sporten i en tid när dagens svenska spelare inte når resultat som tidnings- och tv-redaktioner anser värda att ens nämna.

Turneringen är viktig för svensk tennis eftersom vi där får se hela raden av spelare som gjorde Sverige till en stormakt i sporten. Det är nostalgi och en påminnelse om hur oerhört stark svensk tennis varit vilket i sin tur borde kunna tjäna som en sporre för dagens generation spelare.

Så är säkert också fallet för flera av dem men jag har också stött på spelare, deras föräldrar och/eller coacher som menar att historien är en belastning för dagens generation och därför i möjligaste mån bör förtigas.

De vill helt enkelt höra så lite som möjligt om vad Borg, Edberg, Wilander och de andra stjärnorna uträttade och tror att det skulle gynna dagens spelare.

Sorry men hittar man inte bättre (bort)förklaringar än så till varför de önskvärda resultaten uteblir är det bättre att satsa på en annan yrkeskarriär.

Tänk om Mats Wilander och Stefan Edberg hämmats istället för sporrats av Björn Borgs framgångar. Tänk om Thomas Enqvist och alla de andra tillåtit sig krympa istället för att växa när de kom fram efter Wilander och Edberg.

Det finns naturligtvis många förklaringar till varför Sverige på 1980-talet var världens ledande tennisnation och en bidragande faktor är utan tvivel att talangerna som kom fram lyckades dra fördel av sina föregångares framgångar.

Efter Robin Söderlings avsked för snart sex år sedan har Elias Ymer och de andra i dagens generation tyvärr ingen landsman i toppen att se upp till och istället för en fixstjärna är det nu runt 150-rankade Elias som ligger först i spåret. Det utsätter honom för en press som en spelare med den rankningen borde slippa och innebär också att Sverigeettan inte fungerar som förebild för de yngre talangerna på samma sätt som de svenska världsstjärnorna gjort genom åren.

Svensk tennis är vad den är i dag och hur vi än vrider och vänder på saken kan ingen påstå att situationen är bra.

Att försöka försköna bilden genom att inte låtsas om storhetstiden och alla dess blågula stjärnor är kontraproduktivt.

Även om det är länge sedan svensk tennis var som bäst blir de gamla toppnamnen åter aktuella i Kings of Tennis. Det är kul för oss gamla stötar som följt spelarnas proffskarriärer och det ger dagens generation spelare och coacher en möjlighet att stifta lite närmare bekantskap med de tidigare essen.

Hur bra var de egentligen på storhetstiden? Hur tränade de för att bli så bra? Hur bra är de i dag?

Jag undrar hur många av dagens spelare och coacher som är intresserade av svaren. Precis som i samhället i övrigt underskattas erfarenhet. Istället för att dra lärdom av historien uppfinns hjulet ständigt på nytt - ”så där gjorde man kanske på forntiden men det är nya tider och det kräver helt annat tänk”.

Det snacket äger delvis sin riktighet. Träningsmodeller utvecklas och förfinas.

Men att utbilda tennisspelare är ändå inte raketforskning och att för sakens skull förkasta det gamla beprövade för att testa nytt är inget segerrecept.

För fjärde året i rad arrangerar Kings of Tennis i samarbete med PCTA och ESTESS en tränarkonferens där fokus i årets upplaga ligger på vetenskap, specifik praktisk erfarenhet från världstennisen samt internationell utbildning och certifiering. Runt 120 tränare från tiotalet länder har anmält sig till konferensen. (här kan du läsa mer om den).

Bob Brett, Jofre Porta och Judy Murray har varit föreläsare på de tidigare tränarkonferenserna vilka runt mycket stor uppskattning och som ytterligare understryker Kings of Tennis betydelse för svensk tennis.

Medger utan omsvep att jag var skeptisk då Per Hjertquist för ett antal år sedan berättade om sina planer på att skapa en turnering med tidigare världsstjärnor.

”Jippo-tennis” med spex och skämt blandat med lite spel funkade visserligen i USA och på några andra ställen men skulle inte falla den svenska publiken i smaken.

Det hade den förmodligen inte heller gjort. Men Kings of Tennis har valt en annan väg och satt sporten i främsta rummet. Visst har vi under de fem tidigare upplagorna sett ett par spelare som tydligen inte uppfattat detta men de utgör ändå undantag som bekräftar regeln.

Årets startfält är inte lika stjärnfyllt som de tidigare upplagorna. Forne världsettan och Paris-segraren Juan Carlos Ferrero är mest meriterade spelare och hans namn matchar förstås inte på långa vägar fjolårssegraren John McEnroes.

Om vi inte ser till namn utan till spelkvalitet innebär föryngringen av startfältet höjd kvalitet och sedan avgör tycke och smak vilket av alternativen som ska anses mest attraktivt.

Jag skulle i framtiden gärna se ett helsvenskt Kings of Tennis och självklart då med Björn Borg i spetsen. Singel, dubbel, en match, ett set, några game – det kvittar bara svensk publik åter en gång får tillfälle att hylla den störste.

Wilander, Edberg, Thomas Enqvist, Anders Järryd, Joakim Nyström, Kent Carlsson, Henrik Sundström Jonas Björkman, Magnus Norman, Thomas Johansson, Robin Söderling, Magnus Gustafsson, Magnus Larsson, Mikael Pernfors, Jonas Svensson, Joachim ”Pim-Pim” Johansson -det finns en uppsjö av stjärnor att välja på till ett helsvenskt Kings of Tennis.

Varför inte parallellt spela en turnering med till exempel landets bästa 14-, 15- eller 16-åringar för att på så sätt ge de unga talangerna möjlighet att knyta an till spelarna som skapade och förvaltade det svenska tennisundret.

Det är ett betydligt bättre alternativ än att blunda för storhetstiden.

 

Jonas Arnesen, tennisreporter

Kings of tennis

8-10 Mars 2017